Släktforskning
Noteringar
Träffar 2,451 till 2,500 av 5,687
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 2451 | med familjen till N. Amerika | Weiberg, Johanes (I14181)
|
| 2452 | Med stor sannolikhet är det rätt person. | Andreasson, Carl Oskar (I6416)
|
| 2453 | Med tanke på anteckningen i dödboken är detta det mest sannolika födelseåret. Det finns en lucka på några måander i fb för Ljunghem under 1722. | Groen, Alexander Magnus (I2372)
|
| 2454 | Medling mellan makarna av kyrkoherde David Forsberg, Västerhaninge | Familj: Eric Oscar Nyström / Adéle Lindström (F79051)
|
| 2455 | Mellannamnet Theodore finns tydligen på ett Mönstringskort från första världskriget (Ancestry World de Luxe) | Falk, Ludvig Theodore (I7433)
|
| 2456 | Meriter Börjesson (Birgersson), Nils, f. 4 juni 1580 i Nya Lödöse, d. 16 mars1655 i Göteborg. Föräldrar: borgaren och handelsmannen i Nya Lödöse Börje (Birger) Gunnarsson och Karin Nilsdotter. Erhöll undervisning i räkning och handel i Lybeck; skrivare hos fogden Ambjörn Eriksson i Redvägs härad 4 aug. 1595; förvaltade en häradsskrivaretjänst under sexton år; underproviantmästare vid svenskaarmén 10 maj 1612; fogdeöver Gäsene, Kullings, Bjerke, Bollebygds och Väne härader iVästergötland 1613— 18; tillika tullnär i Brätte ett år; slottsfogde på Älvsborg och över Nya Lödöse stad samt Askims, Hisings och Sävedals härader 1619 (tillträdde 31 jan. efter slottets utrymmande av danskarna, fullmakt 19 mars) -1623; arrenderade uppbörden i Ås och Vedens härader för 3,122 1/2 daler enligt kontrakt 9 apr. 1623 (förlängt på tre år 18 jan. 1625 och 10 apr. 1629), i Redvägs härad 1627 (ehuru samma härad upplåtits på arrende åt Magnus Brahe 18 juli1627) samt i Vätle härad enligt kontrakt 20 febr. 1628; president i Göteborg 20 febr. 1624; tillika häradshövding i Sävedals härad 1624; fullmäktig vid riksdagarna 1627 (jan.— febr.), 1629 (maj-juni) och1633 (febr.— mars) samt vid utskottsmötena 1634 (mars) och 1635 (mars); erhöll avsked från presidentbefattningen 24 apr. 1636 (jmfr rådsprotokoll 21 mars). Gift 1) 1599 med Sara Jönsdotter, d. 1602, dotter till kyrkoherdenJöns Ulphonis i Ving; 2) 16 jan. 1603 med Brita Toresdotter, f. 1585, d. 1645, dotter till kyrkoherden Thorerus Laurentii i Rångedala. Biografi B. började sin bana i den civila lokalförvaltningen i Västergötland och synes i denna egenskap ha förstått att tillfredsställa både konungen, som gav honom skattefrihet på hans gård Tissås i Härnasocken, och allmogen, som likaledes var nöjd med honom. Alldeles fri från anmärkning gick han dock ej. Den 31 okt. 1622 instämde nämligen fiskalen A. Bergius honom och lagläsaren i Värie härad AndersTorkilsson inför hovrätten, emedan de tagit ett skrin och två oxar från en Bengt Jerpe. Hur processen gick, förmäla ej de handlingar, som bevarats till vår tid. Måhända vittnar episoden redan om den hänsynslösa omsorg om egna intressen, som längre fram skulle framträda hos B. Men att den ej då ansetts menlig för hans anseende, framgår därav, att Gustav Adolf 1624 utnämnde honom till innehavare av en av de tre presidentbefattningarna i det nyss anlagda Göteborg, medan de båda andra bekläddes med en tysk och en holländare. De tre presidenterna möttes i strävan att skjuta den gamle burggreven Jakob van Dyk åt sidan men blevo som. av det följande framgår ej därför vänner inbördes. Sitt ämbete synes B. ha skött med kraft och drift. Vid några riksmöten var han stadens representant. Särskilt verksam var han för den svenska Gustavi kyrkas uppbyggande och prydande. Vid sidan av sitt ämbete arrenderade han kronouppbörden i ganska vidsträckta distrikt. B. var den främste av rådskretsens svenskfödda medlemmar. Han synes också ha åtnjutit popularitet bland stadens svenska befolkning och stod kanske mer än en gång som målsman för dess intressen gentemot främlingarna inom magistraten. Den animositet, som växte fram ur denna motsättning, ökades av att B:s driftiga förvaltning lätt kunde slå över i hårdhet och godtycke och att han mot alla uppträdde som en konungens myndige fogde. Han var förmögen och sökte vinna sina syften, icke >med diskretion>, utan med hård vilja och hårt tal. Han gav vidare hugg på sig genom att mången gång hänsynslöst tillgodose egna intressen mot stadens. Därför blevo i längden icke ens rådskretsens svenska medlemmar hans vänner. Hans kolleger beklagade sig hos regeringen över hans egennytta och maktlystnad, varvid det hette, att B. regerade över borgarna som en obeskedlig fogde över bönder, att han därtill saknade lagkunskap samt att han godtyckligt disponerade över stadens inkomster av Sävedals härad (J. van Dyk 9 okt. 1631). Som en första skärmytsling kan man betrakta f. d. stadssekreteraren, kammarfiskalen Hans Påvelssons anklagelseskrift mot B. 17 aug. 1631, vilken i tjuguåttapunkter beskyller honom för våld och egennytta som uppbördsarrendator i Ås och Vedens härader. Denna anklagelse förföll emellertid, då Påvelsson för egna oegentligheter avvek ur riket. Inför de båda kungliga kommissioner, som 1633 rannsakade om oordningar i stadens styrelse, synes B. ha stått sig rätt väl, även om den först å kommissionen anmärkte, att ingen sak under rannsakningen framkommit, varuti B. icke varit interesserad. Splittringen mellan Göteborgs styresmän fortsatte emellertid. Omsider blev måttet rågat. I sammanhang med den av riksdrotsen och riksmarsken inledda rannsakningen angående Göteborgs styrelse klagade magistraten 23 mars1635 gemensamt över att B. som domhavande i Sävedals härad egennyttigt berövat staden inkomster genom att tillägna sig hemman, kvarnar och räntor. Anmälan föranledde av okänd anledning ingen åtgärd, men då inkom magistraten med en ny anmälan om ett konfiskerat skepp, som 1631 försvunnit, denna gång till kronans förlast. Detta ansågs allvarligare, och magistraten erhöll i uppdrag att rannsaka härom, men den nöjde sig ej därmed utan dömde 12 jan. 1636 B. till dryga böter. Medan saken gick till Göta hovrätt, beklagade sig burggreven i Göteborg inför magistraten över B: s injurier mot honom i sittande råd, och magistraten, som hänsköt denna sak till Göta hovrätt, förklarade sig därvid icke kunna fortsätta sin ämbetsutövning, om icke B. ställde sin plats i rådet till stadens disposition (10 mars 1636). Trots att Göta hovrätt påpekade det oformliga i detta magistratens tillvägagångssätt, fick denna sin vilja fram. Riksrådet enades nämligen (21 mars 1636) om att någon ordning icke kunde åstadkommas i Göteborg, förrän B.avlägsnades, och beviljade honom avsked i skonsamma ordalag 24 apr.1636. Kortdärpå (12 juli 1636) fällde Svea hovrätt fyra domar i mål, som ägde samband med stadsstyrelsen i Göteborg och för B: s del förstärka intrycket av hans härsklystnad och hänsynslöshet. I skeppssaken dömde slutligen Göta hovrätt 10 nov. 1637 dels B., dels skepparens borgensman och dels magistraten att ersätta skeppets värde med 3,000 rdr, vilken summa skulle erläggas till en tredjedel av varderaparten. Efter klagan av B. fastställde K. M:t 29 okt. 1638 hovrättens dom. Trots avsättningen fortsatte B: s stridigheter med magistraten. Han krävde staden på fordringar — som 1641 enligt hans räkning uppgingo till 3,730 dir smt, medan rådet 6 apr. 1643 erkänner en skuld till B. på 4,000 dir smt som trängande — och möttes med nya beskyllningar. B. ägde ett stenhus nära stadsporten, och i dess källare bedrev han sedan 1634 i kompanjonskap med holländaren Didrik Jerma vinhandel och utskänkning. Magistraten påstod nu, att B. lät en honom tillkommande tullfrihet utnyttjas av kompanjonen, men en formlig anmälan härom till regeringen synes ha blivit utan påföljd. På B: s begäran ålade regeringen staden 1642 att söka uppgörelse, och staden började omedelbart avbetala sin skuld dels i penningar, dels i form av kvittning med skatten för B: s gårdar i Sävedals härad. Icke ens med B: s död upphörde tvisterna. Staden besvarade arvingarnas krav på skuldens likvidering med krav på vissa belopp, som B. svikligen skulle ha uppburit två gånger. Göta hovrätt, dit målet kom genom arvingarnas vad mot magistratens dom, fann B: s fel bevisligt men hänvisade staden att hålla sig till stadskassören, vilken låtit förleda sig till den dubbla utbetalningen. Magistraten fullföljde då målet hos K. M:t genom sitt ombud, den rättslärde Johan Stiernhöök, men nöjde sig slutligen i sept.1660 med en förlikning, enligt vilken arvingarna betalade 700 dlrsmt >för att undfly vidlyftigheter och processer>. Hur än skulden må ha fördelat sig i alla dessa tvister, träffade säkerligen Axel Oxenstierna rätt, då han (25 okt. 1638) i anledning av dem karakteriserade B. som >en imperious man; kunde intet med diskretion möta dem, utan drev allt med force; vårföre var ingen, som var villig att komma honom till assistence, där de sågo honom något tryckt, utan voro alla på honom likasom en hop med kråkor på en uggla>. Från egennytta och en hänsynslöshet, som dock även var tidens, kan B.ingalunda frikännas, men detta får likväl ej bortskymma, att han ägde en stor andel i Göteborgs första uppbyggande. B. samlade under årens lopp, särskilt genom sina uppbördsarrenden, en ansenlig förmögenhet och uppträdde ofta som långivare såväl till staden som till enskilda (jmfr K. manebrev till B: s gäldenärer 30 apr.1640). Han och hans son Olof åtogo sig under 1620-talets krig stora försträckningar och leveranser till kronan, så till Älvsborgs befästande åren 1619— 24 1,866 dir smt och till kriget i Lifland en försträckning av B. på 5,283 dir smt och en leverans av sonen till ett värde av 2,933 dir smt (se kammarens brev till Peder Jöransson Ulfsparre 8 juli 1629). Under 1643— 45 års danska krig försköt B. kronan1,640 dir smt, för vilka generalguvernören Lennart Torstensson förordade honom till betalning hos kammarkollegium. I Härna socken ägde B. Tissås gård, och 22 febr. 1624 erhöll han på sin och hustruns livstid kronohemmanet Torp och kvarnen Gamlebo i Lerums socken. När denna upplåtelse konfirmerades 29 mars 1647, förlängdes den för sonen Börje (se nedan) på Norrköpings besluts villkor efter faderns död. I staden ägde B. i början av 1620-talet ett hus, vilket emellertid måste rivas för befästningarnas skull, och samma öde drabbade omkring 1640 det ovannämnda stenhuset nära stadsporten, som sannolikt var det första och länge det enda stenhuset på platsen. För båda husen krävde B.flera gånger ersättning av staten. Vidare arrenderade B. som så många andra stadsjord, dels vid Jan de Burs land (Burgården), dels på annat håll tre morgen land i förening med några intressenter. Att dessa stycken hörde till de fetaste framgår av en anmärkning 1634, att B.hade landerier på fem olika ställen, >där bästa höväxten var>, men att man påfört honom arrende för endast ett område i Kviberg. B. avled 1655 och blev begraven i Gustavi kyrka, varvids uperintendenten Erik Brunnius höll en lång och lärd likpredikan. I sitt andra, nära fyrtioåttaåriga äktenskap hade han tre söner och tredöttrar. Av sönerna blev översten för Älvsborgs regemente och kommendanten å Bohus Börje Nilsson (f. 1606, d. 1692) 13 dec. 1643 adlad med namnet Drakenberg. Hans yngre broder överstelöjtnanten vid livregementet till häst Erik Nilsson (f. 1608, d. 1659) blev 5 okt.1647 likaledes adlad Drakenberg och 21 okt. 1651 adopterad å broderns adliga nummer. Han är stamfader för den ännu levande adliga ätten med samma namn. Författare B. Linden. Nils Börjesson född 1580-06-04 i Nylöse/O, † 1655-03-16. Föräldrarna lät tidigt lära sin son Nils kristendom, och när han blivit några år äldre låtit honom gå i skolan för att övas och undervisas i läsning, skrivning och teckning. Därefter skickades han till skola i Lübeck där han han efter några år lärt upp sig i räknekonsten. År 1595 kallade föräldrarna hem honom från Lübeck, och s.å. den 4 augusti fick han tjänstgöring som handskrivare hos kung Karls befallningsman Ambiörn Erichsson. Han blev därefter befordrad till häradskrivares tjänst- och ämbete, vilket han troligen och väl förestod i 16 år. Proviantmästare år 1611 över svenska armén över kriget mellan Sverige - Danmark och fram till dess att fred slöts i Ulffzbäck i Småland. Tillträdde år 1613 med kunglig maj:t fullmakt som befallningsman över Bjärke, Bollebygd, Vänes härader och även tullnärsämbetet i Brätte stad. Blev år 1619 kallad till att tjänstgöra som slottsfogde på Älvsborg, Nylöse stad, samt Askims och Sävedals härader med Hisingen. Den 20 februari 1624 blev han kallad till konungen och utnämnd till president i Göteborg. Under bar himmel svor han trohetseden tillsamans med några andra nyss av kungen andra tillsatte ämbetsmän, vilken tjänst han sedan innehade i tolv års tid.Gift 1:o 1599 på "sina kära föräldrar och förvanters inrådan" med Sara Jönsdotter, † ca 1602. Gift 2:o 1603-01-16 med Brita Thoresdotter född i Rångedala 1585, † 1645. Dotter till kyrkoherden i Rångedala Thoreus Laurentii och Ingrid Eriksdotter. Barn i 1:a giftet: * En dotter, † före fadern. * En dotter, † före fadern. Barn i 2:a giftet: * Nils Nilsson född ca 1619, levde 1694 då han skrivit till kungen och vädjat om ekonomisk hjälp med anledning av brodern Börje Nilssons död. Man kan anta att den avlidne brodern hjälpt sin bror ekonomiskt. Hans begäran avlogs på grund av "närvarande knappa tider". Militär med tjänst i armén i 31 år. * Börje Nilsson adlad Drakenberg född 1606, † 1692. Se Tab 3 * Erik Nilsson adlad Drakenberg född 1608, † 1659. Se Tab 4 * Catharina Wulfsdotter född ca 1610, † 1703 på gården Marieberg/Hyddan i Amnehärad. Gift med ägaren till Borgviks bruk, SwenPåwelsson Bånge född på senare delen av 1500-talet, † ca 1660.Gården Marie berg, vilken troligen var mågen Olof Håkanssons del av ett släktarv som han köpte skatterätten till år 1676 av Nils Posse. * En dotter, † före fadern. * En dotter, † före fadern. | Börjesson Drakenberg, Nils (I5327)
|
| 2457 | Met by Carl Kylin Ship: Drottningholm From: Gothenburg | Börjesson, Ellen Alida (I15255)
|
| 2458 | Met by father Alfred Berghult, living on 69 Schuyler Av., Stamford, Conn | Berghult, Julia Stannie Walborg (I15399)
|
| 2459 | Met by father Alfred Berghult, living on 69 Schuyler Av., Stamford, Conn | Berghult, Tilly Florence Paulina (I15398)
|
| 2460 | Methodist Beautician, Bookkeeper | Moore, Mary Evelyn (I3134)
|
| 2461 | Metta Braun, gift med Johan Baltzar Roxman, köpte 1703 det ena frälsehemmanet i Kölja, Älvestad (E) och hon bytte 1735 till sig det andra från kronan. Flera Kölja-gårdar fick namnet Karlshof efter sonen Carl Gustaf Roxendorff. (Källa Almqvist: Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden 3:2). Metta nämns även 1706 i samband att hon köpte Täcktö i grannförsamlingen Klockrike (E). (Samma källavolym 3:1). I den senare volymen är även syskonen Elisabet, Johan och Jakob omnämnda i Kinda härad. http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/73415.html?1207777734 | Braun, Metta (I799)
|
| 2462 | Mgf. von Friaul 874 - 924, Kg. von Italien 888 - 924, römischer Kaiser 916 - 924 Sohn des Herzogs Eberhard von Friaul und Gisela, der Tochter Ludwigs des Frommen, in Verona 924 ermordet. Als Mgf. von Friaul wurdee er 888 zum Kg. von Italien (Oberitalien, Lombardei) gewählt und 916 von Papst Johannes X. zum römischen Ks. gekrönt. Er führte mehrere Feldzüge gegen die Ungarn, die in Oberitalien einfielen. Seinen Gegner im Kampf um die Vormacht in Oberitalien, Ludwig von der Provence, ließ er in Verona gefangen nehmen und blenden. | Kaiser Berengar I. (I10882)
|
| 2463 | Mieszko II., genannt Lambert bzw. der Faule, (* 990; † 10. Mai 1034) 1025-1033 König von Polen, 1033-1034 Herzog von Polen, aus dem Geschlecht der Piasten. Er wurde im Jahre 990 als der zweite Sohn von König Boleslaw dem Tapferen in dessen dritter Ehe mit Emnilda, der Tochter des Herzogs der Sorben, Dobromir geboren. Mieszko wurde nach der Enterbung des älteren Halbbruders Bezprym als Thronfolger ausersehen. Er nahm an den Kriegen Boleslaws gegen Kaiser Heinrich II. teil und wurde im JJahre 1013 als Vertreter der polnischen Krone zu den Friedensverhandlungen in Merseburg entsandt. Um den Frieden zu festigen, heiratete er Richeza, Tochter des rheinischen Pfalzgrafen Ehrenfried (Ezzo). 1014, nach erneuten Spannungen zwischen dem Kaiser und seinem Vater, wurde Mieszko zunächst gefangengenommen, trat dann als Vermittler auf, konnte aber den Ausbruch neuer Kämpfe 1015 nicht verhindern. An diesem Abschnitt des Krieges beteiligte er sich vor allem mit Plünderungen in Böhmen. 1025, nach dem Tode des Vaters, wurde Mieszko II. zum König von Polen gekrönt. Die ältere polnische Geschichtsschreibung gab ihm den Beinamen „der Faule", da unter seiner Regierung der rapide Zerfallsprozess des polnischen Großreiches einsetzte, das sein Vater aufgebaut hatte. Schon am Anfang von Mieszkos Herrschaft forderte der deutsche König Konrad II. die Herausgabe der polnischen Krönungsinsignien, da seine Krönung ohne die Zustimmung des Kaisers erfolgt sei. Als Mieszko sich weigerte, schlossen sein älterer Halbbruder Bezprym, sein Bruder Otto und die Familie der Stiefmutter seines Vaters, Oda von Haldensleben, sich dem Kaiser an. Konrad führte 1029 einen ersten (erfolglosen) Feldzug gegen Polen, der ihn in die Lausitz führte. Mieszko versuchte dem Zusammenschluss seiner Gegner 1028 und 1030 mit präventiven Schlägen gegen die östliche Teile des Reiches, Sachsen und Thüringen, zuvorzukommen, erzielte jedoch kaum Erfolge. Ein zweiter Angriff Konrads beendete d dagegen im September 1031 die polnische Herrschaft in der Lausitz. Den Zusammenbruch der Herrschaft Mieszkos löste aber erst der gleichzeitige Angriff des Kiewer Großfürsten Jaroslaw des Weisen aus, in dessen Gefolge Bezprym zurück ins Land kam. Polen war in die Zange genommen, Mieszko floh zu Herzog Udalrich von Böhmen, der mit dem Kaiserhaus verfeindet war. Im gleichen Jahr konnte der spätere böhmische Thronfolger Bretislav I. die polnische Besatzung aus seinem Herzogtum in Mähren vertreiben, und diese Provinz endgültig mit der Krone Böhmens verbinden. Bezprym wurde indessen im November 1031 zum neuen Herrscher Polens und übergab die Krönungsinsignien an den Kaiser. Nach wenigen Monaten wurde Bezprym im Frühjahr 1032 ermordet und Mieszko II. konnte in die Heimat zurückkehren. Die Rückkehr des geschassten Königs beunruhigte das kaiserliche Umfeld, daraufhin zog Kaiser Konrad erneut im September 1032 (ergebnislos) gegen Polen. Um die Situation im Westen zu entspannen, suchte Mieszko einen Ausgleich mit dem Kaiser. Konrad erkannte ihn als Herrscher in Polen an, verweigerte ihm jedoch im Vertrag von Merseburg (Hoftag zu Merseburg) vom 7. Juli 1033, jegliche königliche Ehren und setzte Mitregenten ein: Dietrrich, aus der Familie der Haldenslebener, ein Verwandter der Stiefmutter seines Vaters, und Otto, Mieszkos jüngsten Bruder. Als beide kurz darauf starben (entweder von der Macht entfernt oder ermordet), konnte Mieszko vorübergehend wieder alleine herrschen, bis er am 10. Mai 1034 starb. Richeza und ihr Sohn und Nachfolger des Vaters, Kasimir I., später „der Erneuerer" genannt, konnten sich in der ihnen feindlich gesinnten Umgebung nicht behaupten und mussten 1037 (eventuell bereits 1034) aus dem von religiösen und sozialen Unruhen geschüttelten Land fliehen. Mieszko II. hinterließ nach seinem Tod ein von Aufständen zerrüttetes Land. Mit dem Verzicht auf die Königswürde stand Polen ab 1033 für Jahrzehnte wieder in formeller Abhängigkeit zu römisch-deutschen Kaisern. (Quelle: Wikipedia.de) | von Polen, König Mieszko II. Lambert (I10975)
|
| 2464 | Miles (1244-1283), Regentschaftsrat für die Söhne Fst. Heinrichs d. Pilgers von Mecklenburg, Ritter der Anastasia Hzgn. von Mecklenburg | von Plessen, Helmold I d. Ä. (I13503)
|
| 2465 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Levande (I1715)
|
| 2466 | Ministeriale d. Burg- und Markgrafen von Meißen, Ritter, Besitz zu Gävernitz und Polenz | von Waldau, Hans (Johannes) (I11071)
|
| 2467 | Minneslund | Sallberg, Kurt Sigvard Gunnar (I2079)
|
| 2468 | Minneslund | Sallberg, Knut Elov Herbert (I2651)
|
| 2469 | Minneslund | Karlsson, Märta Elisabet (I5655)
|
| 2470 | Minneslund | Holmström, Bo Arne Albert (I2)
|
| 2471 | Minneslund | Sallberg, Stina Brita Louise (I3)
|
| 2472 | Minneslunden | Gullander, Knut BIRGER (I176)
|
| 2473 | Minneslunden | Dahlberg, Valborg Viola Margareta (I910)
|
| 2474 | Missonsvägen Grönsakshandlare | Gullander, Axel Wilhelm Julius (I120)
|
| 2475 | Misstänkt för förgiftning hvarför dödsfallet blifvit inberättadt till v. Länsman Vougt i Nyköping. Begrofs hederl. sedan det blifvit utrönt att han dött en naturl. död. Landshöfdingeemb.s förordn. 4 Jan. 1872. | Berggren, Anders (I15733)
|
| 2476 | Mitbegründer des Klosters Prüm | d'Autun, Theoderich (I11981)
|
| 2477 | Mitbeteiligt an der Ermordung Ekkehards von Meissen 1002; eine Rechenschaft für den Mord ist nicht bekannt, doch mag die umfangreiche Stiftung an Stift Harsefeld bei Stade zu Sühne gedient haben. Graf im Lisgau, im Hemmesfeld (südlich des Harzes) und während der Unmündigkeit Ottos von Northeim 1020-1033 im Rittigau. Begleiter Bischof Meinwerks von Paderborn, der ein zentrale Rolle in Südsachsen spielte. Er vermachte Konrad II. das Gut Nürtingen im Neckargau und Holzhausen "in der Grafschaft Werners" - Bruder seine Frau - in Hessen aus deren Erbe und erhielt dafür die Grafschaft im Lisgau. | von Stade, Udo II. Graf von Katlenburg (I11688)
|
| 2478 | Mitherr von Ecksted, verkauft 1290 seinen Hof in Erfurt an die Wigpertikirche in Erfurt | von Eckstädt, Dietrich I. (I11300)
|
| 2479 | Mitstifter des Klosters Prüm. Dieses Kloster in der Eifel, nahe dem heutigen Dreiländereck Belgien - Deutschland - Luxemburg, spielte eine führende Rolle in der frühen Kolonisation der Eifel an den Verbindungswegen zwischen dem karolingischen Stammgebiet in Lothringen und dem Mittel- und Niederrhein. Gründerin war Bertrada von Prüm, die Mutter der Chrodlindis. | d'Autun, Bernarius (I12088)
|
| 2480 | Mjölnare | Collin, Hans (I3794)
|
| 2481 | Mjölnare. | Nilsson, Per (I2089)
|
| 2482 | Modern har skriftligen begärt få barnet abtecknat ss. sitt. Genom skrifvelse af 2/3 1909 erkänner han sig som fader till Ingeborg Alfrida Eleonora. Han kyrkskrifven i Maria förs i Stockholm d 15/2 1905. | Ekelund, Ingeborg Alfrida Eleonora (I6164)
|
| 2483 | MOIR, Helen May (Magee) - After a lengthy illness, at home with her husband by her side, on Sunday, May 5, 2013, Helen passed away 2 days after her 72nd birthday. Beloved wife of Tom for 41 years. Mother of William & his wife Bonnie. Loving "Nana" of James, Robert & Tess. Sister of Ronald, Harold, Bill & Kenneth. Predeceased by daughter Linda May, sisters June Morrow & Violet Thwaites, and brothers John, Ernie, Don & Terry. Also survived by many nieces & nephews. Helen was a dedicated Legion Member for many years. Visitation will be held at the EVANS FUNERAL HOME, 648 Hamilton Rd. (1 block east of Egerton), on Tuesday from 7-9 p.m. Funeral service will be held in the EVANS CHAPEL on Wednesday, May 8, 2013 at 11:00 a.m. Cremation & interment in Forest Lawn Memorial Gardens. A memorial service under the auspices of A.N.A.F. #393 will be held in the Evans Chapel Tuesday at 7 p.m. Helen's request was for memorial donations to be made to the Autism Society of Ontario. Online condolences can be expressed at www.evansfh.ca A tree will be planted, by the Evans Funeral Home, as a living memorial to Mrs. Moir | Magee, Helen Mae (I12536)
|
| 2484 | Möjligen har han andra förnamn eller titlar. Från hans dotters födelsestår i dopboken något som ser ut som: Zefer?e Rytt?????s Sune Hertzman. Det är tydligare när sonen Sune föds: Reserve Ryttaren | Hertzman, Sune (I171)
|
| 2485 | Möllevångsgatan 24 | Gullander, Thyra Ingeborg Andrea (I10)
|
| 2486 | Möllevångsgatan 24 hos Thyra | Ahlgren, Gustav OVAR (I6473)
|
| 2487 | Monday, after an illness, extending over a period of several years, Gustav Jacob Norman, died at the home of his son, John, in the Third ward. Deceased was born in Gideo, Angermanland, Sweden & came to Norway in the 1800s. He left to mourn 2 sons, John & Theodore, both of Norway.(Feb. 17, 1912, The Norway Current newspaper, Norway, Dickinson, Michigan.) The complete article can be found in the above newspaper at the Dickinson County Library in Iron Mountain, Michigan. | Norman, Gustaf Jacob (I12707)
|
| 2488 | Monday, May 28, 1956, Register-Republic, (Rockford, Illinois), Page 5 Ossian Stabenholtz, 78, died today in Rockford. He was born Nov. 10, 1877 in Sweden, son of Mr. and Mrs. Per Stabenholtz. He came to Rockford from Sweden 65 years ago. He was employed as a machinist at the Barber-Colman company for many years before retiring. Survivors include a brother, Carl, Rockford; two cousins, Mrs. Nellie Sandell, Rockford, and Olga Johnson, Chicago. | Stebenholtz, Anton OSSIAN (I6698)
|
| 2489 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Levande (I18920)
|
| 2490 | Mönstrade på svenska briggen Mathilda från Nyhamn | Andersson, Andreas Kristoffer (I458)
|
| 2491 | Mönstrar på ångfartygen Libau, destinerat till England. | Andersson, Andreas Kristoffer (I458)
|
| 2492 | Morningside Avenue West Maid in the household | Fröberg, Olga Serafia (I14902)
|
| 2493 | Motala Östergötland Sverige | De Geer, Jean (I612)
|
| 2494 | Motala Östergötland Sverige | von Roxendorff, Adolph (I498)
|
| 2495 | Motala Östergötland Sverige | Carlberg, Maja Greta (I2646)
|
| 2496 | Motala Östergötland Sverige | von Roxendorff, Carl Gustaf (I496)
|
| 2497 | Motala Östergötland Sverige | De Geer, Jean (I612)
|
| 2498 | Motala Östergötland Sverige | De Geer, Johan Carl (I614)
|
| 2499 | Motala Östergötland Sverige | De Geer, Maria Elisabeth (I619)
|
| 2500 | Motala Östergötland Sverige | De Geer, Hedvig Frederica (I497)
|